Gården har sedan slutet av 1600-talet varit gästgivaregård och skjutstation, en av de många som fanns mellan Sverige och våra grannar i öster.

Om dessa gamla väggar kunde tala, vad skulle de då berätta för oss om resenärer från olika tider som sökt vila inom dessa väggar efter färdens mödor.

Här reste konungar på väg mot Finland, och ilbud hastade mot huvudstaden med hemliga depescher rörande rikets affärer i öst. Gästgivaregården var en central punkt för bygden och här hölls ting och beväringsmönstring.
I Postordningen av den 20 feb 1636 nämns Svanberga som ett posthåll på routen Stockholm – Grisslehamn. Posten avgick på tisdagskväll från Stockholm via Ensa, Ösby, Hall, Rilanda, Kragsta, Svanberga och Toftinge och var i Grisslehamn på torsdagsmorgonen. Postdrängen fick varken gå, rida eller åka vagn utan han skulle löpa de 2-3 milen till nästa postbonde.
Den löpande postdrängen skall hava två timmar uppå varje mil att löpa: den, som längre tid tillbringar, skall strax avsatt med åtta dagars fängelse vid vatten bröd straffad bliva”.
I alla tider har jordbruk bedrivits på gästgivaregården då självhushåll var en förutsättning för verksamheten vad gällde mat och dryck.
Gästgivareverksamheten upphörde ca 1920 och jordbruket lades ner i mitten av 1950-talet. Därefter stod gården tom till dess att några eldsjälar fick dåvarande Lyhundra kommun att ta sig an huset. Huset förklarades som kulturminnesmärke och restaureringen stod klar 1969.
Välkomna till bords i denna traditionsrika miljö!

Svanberga Gästgivaregårds historia

Kommentarer inaktiverade.